Detta är en pjäs som handlar om kärlek, plikt, acceptans och försoning. Där relationen bearbetas mellan två vuxna systrar, som försöker leva sina liv, och som har en gammal mor som direkt och indirekt kräver deras engagemang.

Modern har nyligen blivit änka och har nu helt tappat lusten att leva. Hon bor fortfarande hemma, men är handikappad och helt beroende av hemtjänst och sina döttrar.

De båda döttrarna har en ständig tvist om vem som gör mest för modern. Pliktkänslor och skuldkänslor löper som en snara runt dem båda.

Fadern, som dog för ett år sedan, är ständigt närvarande i allas tankar. Bilden av honom romantiseras. Han idealiseras och beundras, samtidigt som han till viss del anklagas.

Bortom skuldbeläggandet finns ändå ett tydligt band mellan de två döttrarna och modern – kan det vara en slags kärlek, så långt som den är möjlig?

Frågeställningar:

Hur tar vi hand om våra åldringar?

När blir jag  mamma till min egen mamma?

Hur ser jag själv på min ålderdom?

Vilka tankar och känslor har jag inför döden?